Välkommen till Industrimuséet
Museet finns i en fastighet som byggdes i början av 1900-talet för tillverkning av radiatorer och ligger på det gamla bruksområdet i Norrahammar.
Eftersom det pågår en upprustning och utveckling av Bruksområdet, där Industrimuseet ligger, har vi också en ny hemsida där vi kommer att berätta om de verksamheter och förändringar som efterhand tillkommer.
Kommunen som numera äger området har stora planer för det och en utveckling pågår alltså redan.
Radiomuseet ingår som en särskild del i Industrimuseet. Det drivs av och tillhör en stiftelse, Erik E Karlsons Radio & Teknikmuseum där bland annat Jönköpings kommun, Länsmuseet och Sveriges Radio ingår.
Industrimuseet är en ideell verksamhet som drivs av Föreningen
Industrimuseet i Norrahammar.
Industrimuseet i Norrahammar
är en ideell verksamhet som bedrivs av Föreningen Industri- & Bygdemuseet, Norrahammar.
Museet invigdes i juni 1999 och är inrymt i den gamla elementverk-staden i Norrahammars Bruks tidigare lokaler.
Museets verksamhet bygger på historien och verksamheterna i den södra delen av Jönköpings kommun, som omfattar samhällena Hovslätt, Sandseryd, Norrahammar, Barnarp, Taberg och Månsarp.
Museet är inrymt på plan ett, två och tre. Hiss finns.
Plan 1 innehåller Norrahammars första brandbil (1930) och användes av Norrhammars Borgarbrandkår. Bilen är en Chevrolet av 1929 års modell med en motor om 50 hästkrafter.
Plan 1 innehåller också en mindre järnvägdutställning. Här finns också, sedan några år tillbaks, Radiomuseets studieutställning.
Plan 2, där receptionen finns, innehåller en stor utställning som visar den industriella utvecklingen som hade sin början i mitten av 1800-talet. Utställningen bygger i huvudsak på verksamheter som har sitt ursprung i Tabergsådalen, södra delen av kommunen.
Plan 3 upptas av en utställning som visar järnets utveckling i vår bygd, en mer än 1.000 år gammal tradition, som rymmer järn framtaget ur myrmalm till brytning av berg och bearbetning i masugnar.
Besökstider och avgifter se informationen längst ned på sidan.
Gruppbesök
Industrimuseet finns i Norrahammar 9 km söder om Jönköping centrum (följ E4 söderut) och tag avfart 93 eller 94 och kör mot Norrahammar)
Museet är beläget på det som tidigare var Norrahammars Bruks industriområde på Hammarvägen 39, mitt emot Folkets Hus.
Det finns parkering för bussar och bilar i direkt anslutning till museientrén inne på industriområdet.
Grupper om minst 10 personer är välkomna efter tidsbokning året om. Längst ned på sidan hittar du alla upgifter om gruppbesök.
I Tabergsådalen finns det ett antal lunchställen. För grupper i vår del av kommunnen, rekommenderar vi Spånhults Herrgård, Hotell Taberg eller Toppstugan (på Tabergs topp).
Mer information hittar du på kartan längst ned till vänster.
Vill du bara ta en enkel fika kan du göra det i museet. Vi beställer hit kaffe med tillbehör – om du inte har med dig eget.
För skolklasser (eller motsvarande) gäller enbart startavgift 250 kr (alltså ingen entréavgift). För skolor från Jönköpings kommu-nala skolor är det ingen avgift.
Vill du ha mer information eller boka besök,
se formuläret nedan!
gäller enbart startavgift 250 kr (alltså ingen entréavgift).
Här kan du ställa frågor
eller boka besök.
Så här hittar du till Industrimuseet i Norrahammar:
Kommer du söderifrån på E4:an, tag vänster vid Avfart 93 och kör mot Taberg/Norra-hammar.
Kommer du norrifrån (E4 från Jönköping), tag avfart 94 och kör till höger mot Norrahammar.
Industrimuseet finns på det gamla Bruksområdet på Hammarvägen 39, mitt i Norrahammar.
På kartan finns matställen och vissa platser utmärkta som du kan ha nytta av.
Ett museum blir till
Föreningen Industrimuseet i Norrahammar bildades 1994. Redan före föreningens tillblivelse pågick insamling av föremål och utrustningar för ett kommande museum.
När Parca. föredetta Norrahammars Bruk, upphörde i början av 1990-talet insamlades en mängd handlingar från flera kontor inom företaget, som sedan bearbetades och låg till grund för det arkiv kallat "Norrahammars Bruk", som nu finns inrymt i Folkrörelsemas arkiv i Norrahammar.
Arbetet med uppläggning av företagsarkivet
bedrevs i projektform inom ALU, en sysselsättningsform som skapades i samband med den höga arbetslösheten i början av 1990-talet. Projektet drevs i Tabergs Bergslags Hembygdsförenings regi. Den här artikeln är skriven av Gerhard Johansson som var den drivande kraften bakom museetstillblivelse. Han har även tagit bilderna.
1992 - 1995
Många försök att hitta den bästa layouten för utställningen provades. Så här blev det inte.
Maj 1993 Tanken fanns att arrangera kärnsandsblandning
och uttransport av sand till en kärnformningsplats.
Nederst till vänster finns en kärna till Wirbex maxi.
Den är tillverkad av sand, mjöl, linolja och vatten och
finns fortfarande kvar i vår utställning. Tala om hållbarhet!
Ar 1992 begärdes Parca Gjuteri i konkurs. Under
awecklingsperioden drevs gjuteriet av en konkursförvaltare. Äldre utrustningar och modeller började nu transporteras från gjuteriet till en plats i södra delen av bruksområdet för att användas till ett eventuellt kommande museum. I det här arbetet deltog förutom tidigare anställda vid bruket också medlemmar i Tabergs Bergslags Hembygdsförening.
Avsikten var att skapa ett museum i den gamla radiatorbyggnaden
invid Tabergsån, men Trelleborgs AB, som ägde bruksomrâdet, lämnade inga konkreta besked, varför stor del av utrustningarna och föremålen placerades i förrådsbyggnaden längst söderut.
Nu kom en period med stor osäkerhet vad beträffar museelokal. Bottenvåningen i radiatorhuset kom vid två tillfållen att upplåtas för loppmarknad och teaterverksamhet. Vi blev då tvingade att flytta ut det som var tänkt för ett museum. Den imponerande mängd av föremål och material, som vid dessa tillfållen förflyttades, framgår bäst av att vi senare försålde material till Stena i Jönköping motsvarande 3 fullastade lastbilar.
Vår övertygelse var att andra och tredje våningen av radiatorbyggnaden skulle passa utmärkt som utställningslokaler. Järnhistoria på övre våningen och brukshistoria på mellanplanet. Det blev först senare som vi ändrade konceptet till en utställning som handlade om hela Tabergsådalen.
Vid det här laget hade arbetet ännu inte bedrivits i form av
studiecirklar. På bilderna 1 och 2 (andra våningen) från år 1992 är viss äldreutrustning fortfarande kvar liksom förmanskontoret. Av fotona framgår det inte i hur dåligt skick lokalerna var.
Någon förnyelse av inventarierna i större skala hade inte gjorts varför arbetsbänkar med mera passade utmärkt för ett museum.
Kan det här vara något? Sture Källqvist och Gerhard Johansson undersökte vad som fanns någon gång i juni 1992.
1996
Arbetet organiseras i studiecirklar
Produkter, maskiner, verktyg och diverse material var fortfarande i fullständig oordning. Mycken tid ägnades åt utrensning och rengöring. En del tid förlades till Folkrörelsearkivet, för att granska bildmaterial.
I augusti kunde arbetet med själva utställningarna påböijas under mer ordnade förhållanden genom bildandet av studiecirklar. En grupp under ledning av Roland Lindell tog sig an övrevåningen till arbetsfält för beskrivning av bygdens industrihistoria med sociala inslag. Studiecirklarna var vid den här tiden förstärkta med deltagare i OTA- och ALU - verksamheter. OTA stod för offentligt tillfälligt anställda för de som uppnått 55 års ålder och tack vare detta tillskott kunde arbetet fortgå under hela veckan. I förteckningen längre fram
finns namnen på cirkeldeltagare, som deltagit i arbetet.. Utöver cirkeldeltagarna har även andra bidragit i olika omfattning, men tyvärr kan inte listan göras helt fullständig.
Förteckning över deltagare i studiecirklar i särskild pärm.
våningen till arbetsfält för beskrivning av bygdens industrihistoria med sociala inslag.Studiecirklarna var vid den här tiden förstärkta med deltagare i OTA- och ALU - verksamheter. OTA stod för offentligt tillfälligt anställda för de som uppnått 55 års ålder och tack vare detta tillskott kunde arbetet fortgå under hela veckan. I förteckningen längre fram finns namnen på cirkeldeltagare, som deltagit i arbetet.. Utöver cirkeldeltagarna har även andra bidragit i olika omfattning, men tyvärr kan inte listan göras helt fullständig.
Förteckning över deltagare i studiecirklar i särskild pärm.
1997
April Det gamla badhuset förvandlades till en ruin med gapande hål. Fönsterkarmarna var av stål och togs tillvara av Indsutrimuseet.
September Arbete i gjuteriavdelningen. Från vänster Bertil
Andersson, Allan Claesson, Sture Bylander, Kalvi Savelaakso och Gerhard Johansson.
Ombyggnad och utställningsbygge kommer igång på allvar
Vårterminen kom till stor del att ägnas åt upprustning av lokalerna där detf anns en hel del gammal utrustning i form av ventilationsanläggningar, kablar,
rör med mera som måste bort. Därefter vidtog rengöring av väggar och balkar varefter målning av väggar och fönster kunde påböijas. Med hjälp av utrustning från Städbolaget tvättades golven på både andra och tredje våning.
Arbetet på våning 2 kunde drivas på bred front. Gjuteriutrustning
kommer på plats och den kompletteras i slutet av året med en
"kupolugn" tillverkad av en AMU-grupp i Sävsjö förmedlad av Lennart
Svensk. Lantbruksredskap, plogar, harvar m.m. arrangeras och snickarverkstaden med inventarier från Axel Gunnessons påbörjas.
Passande trägolv (150-åriga bräder) levererar Oskar Sigfridsson
från Hestra.
På övre våningen målades tak och väggar och med förstärkning av
Per Lindell och Ingvar Andersson gjordes ledningsdragningar för el-uttag. Framtagning av texter och foton pågick kontinuerligt. Det viktiga
arbetet med att spåra upp foton ej att förglömma. Alla foton förstoras i
samband med kopiering och limmas på s.k. kapaskiva.
Kopieringen är Hasse Paulsson oss behjälplig med.
På övre våningen får utställningen en pedagogisk utformning med
"kuber" för de olika momenten i primitiv järnhantering.
September Monterbyggnation på tredje våningen, järnutställningen. Från vänster
Olle Ekman, Leif Sandberg, Börje Åslund, Mark Jensen och Roland Lindell.
1998
Deltagarna i studiecirkeln på tredje våningen hyr in sig i Slättenskolans slöjdsal I för tillverkning av olika modeller till utställningen. Modellerna av masugn och I kolmila växer fram och från Länsmuseet får disponeras modellen, som visar upptagning av sjömalm
Interiördelen med kök, rum och tvätt byggs liksom skolmuseet. Det befintliga I skolmuseet i Månsarp skulle bort och vi beslöt därför att inrätta ett skolmuseum I i sydvästra hörnet.
Inventarierna härstammar från Tabergsskolan. Hovslättsdelen I
arrangeras av Hasse Paulsson och de pampiga fönstren från Brukets badhus med gjutna fönsterbleck sätts upp.
Del av skolsalen. Nytagen bild.
1999
Målsättningen var att kunna öppna Industrimuseet i
juni månad. Vi stod nu inför ett stort problem, som skulle ta stor
arbetskapacitet i anspråk.
Enligt brandbestämmelserna måste lokalerna snabbt kunna utrymmas.Vi disponerade ju andra och tredje våningen så en utvändig utrymningstrappa måste ordnas.
Från Återbruket fick vi delar till en cirkelformad trappa med diameter 800 mm, men denna nådde inte ens upp till andra våningen. Lyckan stod oss bi och vid Högskolan i Jönköping hittade vi delar till en trappa med diameter 1100 mm som kastats i en container. Vi tömde containern på delarna, men räcket saknades.
På Månsarps Mekaniska fick vi hjälp med påsvetsning av plattor för sammanfogning av pelarna och sedan kunde vi med stor hjälp av Norrahammars brandkår bygga trappan. Vi kunde dra en lättnandets suck, när såväl andra som tredje våningen 'låg rätt till", när vi nådde respektive plan
Mars Lola Lindqvist och Kerstin Bylander kollar den
nya köksinredningen.
Brandtrappan på plats.
Skrotade plattformar inne på området kom till stor nytta och ett snyggt räcke svetsades och målades med hjälp från AMU-verksamheten på Fortunaskolan i Jönköping.
Dicky Carlsson på DIAC tillverkade konsoller till plattformarna åt oss.
Många elledningar var provisoriskt dragna. Stora delar av belysningen med tillhörande el-uttag lades nu om av Lennart Almgren och vi fick ett både mer praktiskt och yrkesmässigt riktigt utförande av det elektriska.
Stora speglar till "affärerna" skänktes av Lasses Glas, Taberg och senare under året kom skomakaren på plats liksom vikingabåten från Tabergs Bergslags Hembygdsförening. Vi hann också med att bygga om det gamla tvättrummet till arbetsrum.
En handicaptoalett färdigställs och Flahultsskolans 8:e klassbygger modell av masugnsplanen i Taberg.
De syr också kläder till flera dockor för utställningarna.
.....ett gammalt industriområde i förvandling.
Fönster från rivna badhuset monteras av Olle Ekman, Sture Bylander och Lars-Erik Johansson.
"Vår egen" reklamfotograf Hans Paulsson i aktion, assisterad av Stig Karlsson.
2000
Industrimuseets exteriör renoveras
Vårt arbetsrum blir tillfällig bostad för "fasadklättrama".
Från folkets Hus får vi en filmprojektor och MC-affaren på A6
skänker skyltdockor.
Vi kompletterar också med egentillverkade statister. Bland annat
får vaktmästaren ny överkropp.
Ny vägg sätts upp i början av utställningen på andra våningen och
trappan upp från bottenvåningen får en uppsnyggning.
En rödjordsugn får lånas från Länsmuseet. Den hämtas på
Björneberg.
Upptagning av sjömalm kan nu också beskådas via en modell, som
lånats från Länsmuseet.
Modellen av masugnen förses med bälgar och i övrigt tillkommer
bl.a. exercisgevär, affärsdisk från Norrahammars Färghandel och chokladdisk,
som glatt många på Savoybiografen. Vissa inventarier får vi hämta i Taberg hos Sjögrens kiosk, som upphört.
Naturligtvis har arbetet med såväl texter som foton pågått under året.
2001
Masugnsutställningen kompletteras med en slagghammare.
Sigurd Larsson skänker gevär från "Bösse-Nisses", men krav pä
vapenskåp kommer från polisen. Kjell Andréassen hjälper oss att lösa problemet.
Huluhammarsdelen får fler väggborrmaskiner och
gräsklipparutställningen förbättras samt "anställer" vi samtidigt en "montör" av handgräsklippare.
Även campingutställningen får en ansiktslyftning och en
"sömmerska" tar plats.
Förrådet på 3:e våningen töms på produkter, som transporteras till magasinet
vid Norrahammars järnvägsstation.
Belysningen för "kontor- affärer - gjuteripulpet"
sammankopplas och all belysning kan tändas och släckas från elcentralen. Vi har ju Almgren.....
Industrierna i Hovslätt presenterade så här
"Bösse-Nisses" vapen i bakgrunden
Höjdpunkten på tisdagsträffarna - då - som nu
dagens höjdpunkt.
2002
Uppbyggnad av mur vid "museekullen". Platsen avsedd för kommande tak över gjutskänk. Medverkar gör Lars-Erik Johansson, Henry Lindqvist, Roland Lindell, Börje Åslund, Gerhard johansson, Carl-Olof Karlsson, Sten Gunnarsson och Bertil Andersson.
Från A6 Köpcentrum fick vi ett kundvagnstak som vi skall använda som tak över gjutskänken.
Museet utvecklas både inom- och utomhus
Den gamla husgrunden efter ett magasin framför museet förvandlas till en kulle. Detta med hjälp från Bäckadalskolan, som har utbildning av grävmaskins- och lastbilsförare. Vi sår gräs och planterar buskar.
Museeskylt sätts upp på ytterväggen. Clenn Junefeldt hjälper oss med applicering av inspelat tal av Eric Hedenblad. Tyvärr går Clenn hastigtbort och vi förlorar den expertis, som vi behöver för dylika projekt.
Från Hembygdsgården i Taberg flyttas, med Oskar Sigfridssonshjälp, delar till en knipphammare. Efter idogt arbete i slöjdsalen kan hammaren förevisas på 3:e våningen. Övre våningen. får också en öppen spis.
Tuna hembygdsförening beslutar efter ett besök på vårt museum i augusti 2001 att deponera en pampig kamin, som troligen inköptes till Tuna kyrka 1893.
Vi hämtade den i delar nedplockade kaminen i Tuna 15 april 2002 och monterade upp den.
Från A6 köpcentrum får vi, förmedlat av Ullbrith Andréen, ett hus för kundvagnar.
Detta kom lägligt för att kunna förverkliga ett tak över den gjutskänk vi fått blästrad och målad av Gulass Lack & Transport i Taberg.
Så här såg museets första reception ut
2003
Museet utställningar utvecklas
Med vårterminen kom ytterligare förändringar och förnyelser av museet: Åtskilliga kraftverk har ju funnits i våra vattendrag och för att ge en mer påtaglig bild av detta bygger vi en liten modell av ett stycke
"Tabergså" med bl.a. kraftverk och stångjärnshammare. För att
åvattnet skulle kunna cirkulera byggde Norrahammars Plåtslageri ett
"badkar" av stålplåt som lagrade åvattnet.
På övre våningen tillkommer en "tyskhärd", efter arbete
i slöjdsalen. Platsen för sommarutställningar får bättre belysning, skyltar med donationsgivare sätts upp och stångjärnshammaren på 3:e våningen kompletteras. I mars invaderas platsen framför museet av militärer, som har övning i sydsverige.
Äntligen får den stora gjutskänken ett tak. Efter en uppsnyggning
med blästring och målning av Gulass Lack & Transport i Taberg, var den värd att stå skyddad under ett tak, som symbol för en gammal gjuteriverksamhet på platsen. Av kundvagnstaket blev det ett prydligt tak med hjälp från kommunens arbetsmarknadsavdelning under ledning av Allan Ruderfors.
Hösten börjar med en nödvändig rensning av vårt förråd på 3:e våningen. Samtidigt kommer larm om att det gamla magasinet vid järnvägen skall rivas.
Det har ju varit vårt "andhål" beträffande produkter, som inte fått plats i våra utställningar. Även här blir operation rensning nödvändig, men vissa produkter får vi deponera hos på området nyinflyttade Reklambruket, som tänker göra en liten utställningshörna.
En stor hovslättsorgel inkommer - 2,5 m hög. På övre våningen görs
vissa omdisponeringar. Modellen av masugnsplanen i Taberg flyttas till östra väggen och får spotlight, inventarierna på västra väggen kompletteras med olika
föremål och knipphammaren kompletteras med en övre "fjäderbom".
På 2:a våningen byggs "bostadskvarter" intill "affärskvarteret". I tre fönster skall interiörer från äldre hem kunna beskådas. Huvuddelen av materialet till "fastigheten" får vi från Marianne Josefsson i Mulseryd.
Förändringar av receptionen påbörjas. Tanken är att göra den mer
ombonad och sittvänlig.
Till sist inte att förglömma bröderna Svensson i Barnarp, som med
sin fina Trä & Byggnadsvaror alltid är beredda att stödja oss.
Ett stort tack också till ABF i Jönköping för gott samarbete under de
här cirkelåren.
Slöjdgänget har förfärdigat en modell av en tyskhärd. Från vänster Börje Åslund, RolandLindell, Henry Lindqvist och Mark Jensen.
Knipphammare från Hembygdsparken i Taberg under montering av järnhistoriska avdelningen på tredje våningen.
18 mars invaderades bruksområdet av militär från skövdeområdet. Industrimuseet lyckade hålla stånd mot anfallet men släppte igenom två soldater som fick besöka vår toalett.
Henrik Wegefors ställer i ordning en värmepanna.
"Åalaget". Från vänster, bakre raden: Hans Holmqvist, Sture Bylander, Lars-Erik Johansson, Lennart Almgren, Lola Lindqvist, Kerstin Bylander. Främre raden: Bertil Andersson, Sten Gunnarsson, Carl-Olof Karlsson och Gerhard Johansson.
Lennart Sundqvist trimmar flödet i "Tabergsån".
Wilhelm Spånbergs släktingar hade familjeträff på Lilla Spånhult, 11 maj 2024
Industrimuseet i Norrahammar fick den 11 maj besök av ättlingar till Wilhelm Spånberg, grundaren av Norrahammars Bruk. Vi på museet tyckte detta var spännande och roligt! Jag bad Gunnar Molander som var ansvarig för gruppen att skriva ner en berättelse om deras resa till Norrahammar och här kommer den:
Vi som besökte Lilla Spånhult i maj 2024 är släktingar till grundaren Wilhelm Spånberg. Wilhelm Spånberg var min mormors morfar.
Totalt var vi 22 släktingar där den äldsta är Gunilla, 98 år, och den yngsta är Leon, 4 år. Gunilla är barnbarnsbarn till Wilhelm, och Leon är barnbarnsbarnsbarnsbarn till Wilhelm.
Vår del av släkten härstammar från Wilhelms och Emilies dotter Dagmar Spånberg, som var gift med Gunnar Mellgren (segelbåts-konstruktör och disponent på Vulcans tändsticksfabrik i Tidaholm).
De fick sex döttrar och en son.
Vi är ättlingar till deras äldsta dotter Bertha Mellgren, som var gift med Bertil Öhlin (häradshövding i Växjö). Berthas äldsta barn, Gunilla, var med på besöket och fyller 99 år den 25 maj i år. Hennes bror Göran (91 år) var också med på resan tillsammans med sin dotter Charlotta. Jag är son till Gunillas lillasyster Birgit (avliden 2015) och kom tillsammans med min fru Jorunn (norsk) och våra barn Charlotte och Magnus. Jag flyttade till Norge 1981.
Vi har länge planerat en sådan resa, och ursprungligen var det meningen att vi skulle åka 2020. Tyvärr kom pandemin i vägen och resan blev uppskjuten till 2024. Syftet var att få mer information om grundaren Wilhelm Spånberg och undersöka om han var så känd som våra familjehistorier berättar.
Gunilla är 98 år och barnbarnsbarn till Wilhelm Spånberg. På porträttet bakom henne, till vänster, skymtar Wilhelm.
Leon 4 år är barnbarnsbarn till Wilhelm Spånberg och.....
Vi ville veta mer om hans barndomshem, varför han kallades "Röde Brukspatronen", hur han började och hur det gick för Norrahammars Bruk som han grundade. Vi undersökte närmare och till vår stora glädje upptäckte vi att Wilhelm Spånbergs hem, Lilla Spånhult, var omvandlat till hotell/vandrarhem där vi kunde bo. Dessutom hade lokala entusiaster byggt upp ett fantastiskt Industrimuseum runt Norrahammars Bruk. Därför valde vi att bo på Lilla Spånhult och ordnade en guidad tur på Industrimuseet. På Lilla Spånhult blev vi väl mottagna av ägarna, de två systrarna Beatrice och Sandra. De gav oss en trevlig upplevelse och berättade intressanta historier om huset samtidigt som de serverade mycket god mat och dryck till ett överkomligt pris.
Därefter besökte vi Industrimuseet i Norrahammar och fick ett fantastiskt mottagande av Gunnel samt inspirerande guidning av en mycket kunnig och engagerad guide, Bo E. Karlsson.
Vi hade svårt att lämna museet då hans berättelser var så fascinerande! Det bör också nämnas att vi på Industrimuseet fick njuta av en hemlagad ostkaka av mycket hög kvalitet.
Denna resa väckte verkligen vår aptit för mer. Därför planerar vi antingen en tur till Gränna för att besöka S.A. Andrée (som var bror till Wilhelms fru Emilie) och få mer information om polarfärden till Nordpolen 1897 med luftballongen Örnen. Ett annat alternativ är att besöka Tidaholm och lära oss mer om Gunnar Mellgren, segelbåts-konstruktören och disponenten för Vulcan, som har fått en gata
uppkallad efter sig i Tidaholm. Det är spännande att ha en släkt där man kan gräva i de stora händelserna från förr!
Vilka äventyr vi har framför oss!
Gunnar Molander